Dag 16+17,

Så, nu var det några dagar sen jag skrev sist, inte enbart för att det inte har hänt något speciellt, utan också för att jag har haft mycket annat för mig. Men det är ju helt klart mest på grund av att det inte hänt något speciellt...
Kommer inte ihåg när jag skrev sist riktigt faktiskt, och jag har just nu inget internet så jag kan inte kolla upp det heller. Det är därför jag måste skriva varje dag, för annars flyter allting ihop, och det vill jag inte att det ska göra det, så jag skriver egentligen lika mycket för min egna skull faktiskt.

Men jag tror det var så att på måndagen så hade vi tur med de sista studenterna från Ohio, var bara fyra personer kvar, och de kilade in det på förmiddagen innan deras plan gick klockan kvart i två, så det var en trevlig tur i alla fall, väldigt effektiv, när vi kom till gården så hade Rickard redan gjort klart ett av spannen, så det gick mycket fortare, och vi vände redan efter kanske två tredjedelar av den egentliga tursträckan, och sen fick de mata kanske hälften av hundarna, istället för alla, sen fort tillbaka till förrådet och sen upp till vandrarhemmet, en kvart innan flygbussen skulle komma. Det är skönt när allting flyter på. Sen tror jag inte att det hände så mycket mer på måndagen faktiskt. Inte förrän på kvällen då det var dags för kvällsfika uppe i Nybyen, Sofia, som är en kompis kompis, bor där uppe, så jag har pratat en del med henne nu innan jag åkte hit till Svalbard, vilket varit väldigt bra eftersom att kontakten med Niklas, chefen, varit på sin höjd sporadisk. Men det var väldigt trevligt att komma upp dit i alla fall, känna lite på hur ett fungerande elevhem fungerar, någorlunda fungerande åtminstone, mycket trevliga människor, förvånansvärt många svenskar, alla studenter, och alla med intresse för natur och djur. Mitt under fikan så kom det in några snubbar som undrade om vi skulle följa med och fira, fira att de just hade fått se isbjörn, borta i närheten av Sveagruva.
Man kanske borde ta sig bort dit kanske, kan ju inte förneka att det vore häftigt att se en isbjörn, har gett upp hoppet lite här kring Longyearbyen...

Tisdag!
Hände inte jättemycket idag heller, inga turer alls, var dock på gården och skottade några kubik snö och matade hundarna, sen kom Alberts flickvän, Emelie, och hälsade på, hon blir här i en vecka, och imorgon kommer Rickards mor och tvillingbror och hälsar på också, även de blir här i en vecka, så från onsdag till måndag så får jag bo hos Niklas istället, då det blir för mycket folk i den lilla lägenheten. Tror det kan funka ändå, ryktet säger att han är trevlig, och han pratar i alla fall nästan svenska, och inte finska, så så farligt borde det inte kunna vara.

Dag 15, italienare, amerikaner, snöskottning och vind

Okej.
Idag gick vi upp vid 04, började jobba 05, nu är klockan 22. Jag börjar med att skriva det, och hoppas att ni har överseende med det som skrivs, dagens textkvalité kan komma att skilja sig lite från standarden...Vi började som sagt ganska tidigt, för italienarna skulle vi plocka upp redan kvart i sex, så de kunde göra hela sin tur, köra släde, gå i den enorma isgrottan, spela in sina filmer och ta sina foton, allt innan deras plan gick klockan tre. Jag vet inte riktigt vad det var för ena snubbar, men de var utrustade med allt möjligt, sponsrade av både de ena och de andra, kamerautrustning och kläder för hundratusentals kronor, men prutade på turpriset.
Det sades att de skulle spela in en dokumentär, om vad vet jag inte, men de behövde åka hundsläde och gå i isgrottor för att göra det, så jag antar att det var en dokumentär om Svalbard, eller om polartrakter i allmänhet.

Jag är kanske inget spontant fan av att gå upp klockan fyra på morgonen, men idag skulle vi ju då göra den här specialturen, så det var ju lite roligt ändå.
Specialturen gick då alltså ut på att vi åker från hundgården, med hundspann, till isgrottan på Scott Turnerbreen, Scott Turnerglaciären alltså, och sen går italienarna ner där, med en guide, och filmar och fotar en massa där inne, en av dem verkade hålla något litet genomdrag av glaciärer och isgrottor, på italienska, för kameran, han ställde en massa frågor om glaciärer och grottor precis innan, så jag antar att det var det han pratade om sen inför kameran, och jag hoppas att jag lyckades pricka in något sånär korrekta svar på frågorna han hade också, jag har till exempel aldrig förut kommit ihåg att den glaciären heter Scott Turnerbreen, fastän vi brukar åka upp på längst ut på ena hörnet av den med de vanliga hundturerna också. Grottan ligger ytterligare kanske två kilometer upp på glaciären.

Så vi gick runt där nere, jag höll låg profil, och de gick runt och filmade och var allmänt italienska, i nästan tre timmar. Gjorde inte mig någonting alls, för det är en helt fantastisk isgrotta. Fastän vi var där så länge, så gick vi inte ut i änden av den, precis när man kommer in i grottan så får man välja att gå höger eller vänster, vi gick höger, och gick inte hela vägen till höger, och det tog ändå tre timmar, vänsterdelen struntade vi helt i.Jag tror vi kommer åka tillbaka till den grottan, jag, Richard och Albert, kolla hur stor den är egentligen, eftersom att det är en gammal flodtunnel av regn och smältvatten så kan den ju vara nästan hur lång som helst, och sluta och börja hur som helst också.

När vi väl kom upp ur denna glaciär, så var det dags för actionfilmning av hundspannstur, med en helt oerfaren italienare bakom spakarna, i en två kilometer lång nerförsbacke!
Det gick som det gick.
Filmsnutten blev bra, för just de sekunderna var problemfria, men så fort han hade kommit över krönet, så var han 3 meter ifrån att krocka med Basecamp Explorer's slädar, som brukar köra den där turen, fast med större slädar och fler och större hundar.(Är man italienare så tror jag nog man kan bli lite förskräckt av den synen. Jag hoppas det i alla fall.) Sen när vi fått fart igen så ramlade han av släden ganska fort, bara för att det svängde lite mer än vad han tydligen hade räknat med. Han sa sig ha varit på Svalbard fem gånger förut, och kört hundspann i Alaska, jag och Richard förhöll oss skeptiska till det.Men efter en bra stunds åkande till, så var vi i alla fall tillbaka på gården, och de packade ihop sitt pick och pack och åkte iväg på en gång, lät mig plocka in alla hundar och slädar och selar och fällar och allting, dessutom i en bekvämt ihållande vind, bekväm på det sättet att man kunde luta sig mot den, och nästan inbilla sig lite att man vilade. Men italienarna var nöjda i alla fall, de verkade glada när de satte sig i bilen, och jag fick tjugo euro dricks, inte jättemycket egentligen, om man jämför med att vi gick upp klockan fyra och skapade en helt individuell tur för dem, till ett pris som inte var så värst mycket högre än den vanliga turen, men ändå, det är den första dricksen jag får, så jag är nöjd med det!


På eftermiddagen hade vi elva amerikaner, från ett universitet i Ohio, de hade varit i 9 länder innan de kom hit, på fjorton veckor, detta var näst sista anhalten. Ett trevligt gäng, men knappt bättre än sällskapet Magnussen på att köra, så det blev några fall, men de tyckte det var roligt ändå, så det är ju bara att vara glad för deras skull!
Medan de var ute och körde släde, så fick jag vara kvar på gården och hacka bort all is som lägger sig i grindarna. "Vadå för is?" tänker ni då. "Det regnar väl inte på Svalbard heller..." Nej, det gör det inte. Isen kommer från en annan vätskekälla, som inte är vatten, och som ofta landar på stolpar och husknutar. Men det är ju alltid kul att hacka is ändå, speciellt i denna bekväma vind vi hade idag!
Egentligen skulle de amerikanska studenterna inte kommit hit för att det var för dyrt, men professorn som höll i resan var förbannad på den som hade gjort upp budgeten, så de åkte ändå.Kom till sist hem vid åtta på kvällen, en helt okej bra dag må jag säga, öronen ringer lite och ansiktet känns svullet av solen och blåsten.

Vad har jag lärt mig idag? Jag har lärt mig improvisera mera, jag har lärt mig vikten av att hålla tider(så att italienare hinner med flygplan), jag har börjat känna mig lite mer spontan i guideandet, och så har jag lärt mig att det bästa sättet att få valparna att sluta bråka med en när man ska skotta inne i deras bur, är att få dem att börja bråka med varandra istället!
Nu sova, så man kan gå upp imorgon bitti för ännu en ny tur!

Dag 14, Magnussen

Idag hade vi storfrämmande, det vill säga väldigt många, väldigt många Magnussen, fjorton Magnussen faktiskt, igår var också Magnussen, och dagen innan det med. Hela veckan har varit fylld av Magnussen, tidigare kända som bröllopssällskapet. Men dagens Magnussen var något utöver de vanliga(Magnussen), dagens Magnussen kunde verkligen inte köra hund, de ramlade, och ramlade, och ramlade, och ramlade igen. Oftast har man kanske en ramling var femte tur man gör, men dessa människor bara föll, som furor! Men det var ju ganska underhållande att se på i alla fall...

Sen någon gång mitt på dagen så ringde bossen, Nicklas, och berättade att vi imorgon ska hålla tur för några italienare som skulle spela in någon sorts film här, äventyrsnågot, och de ville åka hundspann till en isgrotta, en isgrotta vi inte visste vart den låg eller hur den såg ut, så jag och Richard fick fråga runt lite efter denna isgrotta, och sen ta skoter dit och reka. Så imorgon ska vi guida i denna isgrotta, och jag måste säga att det var en helt spektakulär isgrotta! Säkert 5-6 meter högt till tak, men bara någon meter bred, en tydlig flodfåra, 5 meter under glaciärens yta.

Ska alltså dit imorgon igen, vi ska plocka upp italienarna kvart i sex, så vi lär ju få gå upp senast halv fem, vilket är halv fyra vanlig tid, eftersom att de självklart lyckades tajma in det med tidsomställningen...
Vi får se hur det går!

Dag 13, episode IV

Idag var det en grottetur på förmiddagen, en tyska som var på Svalbard tillsammans med sin man, men då han led av klaustrofobi så gick hon själv på turen, fast hon hade väl kanske inte räknat med att hon skulle vara helt själv på turen, tillsammans med två guider. Överbemannat kan man kanske tänka, men det gick bra ändå. jag fick ta allt snack igen, men det känns som att jag börjar få lite mer koll på läget nu, tycker det gick riktigt bra till och med. Hann också precis stoppa mig själv från att börja prata om varför alla byggnader som är äldre än 1950 är K-märkta på Svalbard, kändes som att det hade varit otaktiskt...

På eftermiddagen var det inga inbokade turer, så vi tog tillfället i akt att sticka ut och träna unghundarna, och det gick ju som det gick. Fort, ganska ociviliserat och helt klart odisciplinerat.

Imorgon är det stora turer, först nio gäster på förmiddagen, och sen en lite mindre med fem gäster på eftermiddagen, jag har hört att kapaciteten ligger på elva gäster, men hundarna är inge riktiga äss alltså, det är inte som hos Sebastien i Torassieppi, imorgon kommer det gå långsamt...

Vad jag har lärt mig idag? Jag tycker helt klart bättre om att köra släden än att sitta i den, speciellt när det är varmare än minus 20.

Har tagit lite bilder, men bilderna jag har tagit idag måste PS'as innan jag kan lägga upp dem.

Dag 12, osv

Idag hade vi två turer, en grottetur och en hundspannstur, jag var med på den förstnämnda. En norrman som tillhörde samma sällskap som gårdagens gäster, bröllopssällskapet. Men ja, jo, det var en grottetur till helt enkelt, jag tycker fortfarande efter fyra fem gånger att det är en trevlig grotta där, men det är väl kanske inte jättespännande att krypa runt där längre...

Vädret är fortsatt vackert, förstår inte att vi kan ah så bra väder, så länge! Vi går runt här och oroar oss över vedergällningen som borde komma vilken dag som helst nu, man kan inte ha så bra väder så länge som vi haft, utan att få betala för det med ränta och råge efteråt. Så skriver jag ingenting imorgon så finns risken att Longyearbyen blåst bort, eller blivit helt översnöat, eller att Svalbards 3000 isbjörnar bestämt sig för att vi inte ska vara här längre. Den som lever får se.

Det jag lärt mig idag är... Vi kan istället prata om vad Richard har lärt sig idag!
Idag har Richard lärt sig använda en konservöppnare! Förra gången han försökte så skar han nästan av sig pekfingret, han har fortfarande svårt att röra det, men idag så såg vi att han inte riktigt klarade av detta komplicerade verktyg, så vi hjälpte honom, och nu vet han precis hur han ska göra nästa gång! :)

Dag 11, på nordfronten intet nytt

Okej, att skriva bloggen varje dag är kanske inte helt hundra procent absolut extremt nödvändigt, men det är ett sätt att räkna dagarna. Ett sätt för mig själv att kunna gå tillbaka och se vad jag har gjort, ett sätt att slippa sitta och fundera på vad jag har gjort här uppe egentligen, utan att komma på någonting.

Idag hade vi en tur med en norsk familj som var här uppe på bröllop, nästan hela familjen var rädd för hundarna, men med lite pedagogik så gick det ganska bra ändå.

Snorkallt igen, relativt, 20 minus var det i alla fall här uppe i Longyearbyen, men jag tror vi börjar bli ganska säkra på att det är kallare nere i Adventdalen, där vi har hundgården. Solen sken i alla fall, inte ett enda moln på himlen medan vi körde hundarna på förmiddagen. Senare på eftermiddagen snöade det dock, så mycket att man knappt såg husen som stod bredvid här där vi bor. En timme efter det så var det solsken igen. Det är ljust fram till niotiden här nu, enligt Richard så blir dagen 20 minuter längre varje dag, 20 minuter solljus mer, för varje dag som går, från den 20e April så är det midnattssol här.

Bloggen är ett sätt att räkna dagarna. Det inte finns en enda skillnad på vad som är helg och vardag, dvs alla dagar är vardagar, så jag måste tänka efter ganska länge innan jag kommer fram till att det är onsdag, och med bloggen så har jag en ungefärlig koll på datumet. Jag kom hit den 14/3, detta är dag 11, jag åker den 9/4, you do the math, för jag orkar inte, men jag vet att jag snart varit här i två veckor i alla fall, och hade jag inte räknat, så hade det lika gärna kunnat vara en vecka. Jag ser det ju som positivt, men det är en lite konstig känsla att inte ha något perspektiv på veckodagar eller ens ungefärliga datum.

Dags att kolla Svalbards interna bokningssystem för sista gången innan sovdags. ... Imorgon bitti blir det tydligen grottetur, en gäst, ingen hundtur på förmiddagen i alla fall.

Vad jag har lärt mig idag? Att jag måste försöka hårdare att lära mig nya saker varje dag, om jag ska lyckas lära mig nya saker varje dag. ... ?

Tog fyra bilder under dagen, lägger upp två av dem, mer bara för sakens skull! Tror jag ska köra lite mer med teleobjektivet snart, få till lite macrobilder kanske? Den som lever får se.

Dag 10, fylla jämnt

Har nu varit här i tio(10) dagar, och jag tror att det är ungefär så många dagar det tar, för att varje dag inte ska komma med något helt nytt, vilket gör det lite svårare att skriva på bloggen, eftersom att det är svårt att komma på vad man ska skriva då.

Gjorts idag: Det var bara en tur idag, 3 gäster, så Albert fick ta den turen själv, medan jag och Richard stannade kvar på hundgården och skottade snö, extremt stimulerande, speciellt med vetskapen om att så fort det börjar blåsa, så kommer det se likadant ut igen. Och på Svalbard blåser det alltid.
Det som jag kan komma på som gjort denna dag speciell är väl att vi lånade ut sex hundar till Svalbard Adventure, som hade lyckats trötta ut alla sina hundar på en veckotur, och att vi idag testade att mata hundarna med kött och späck från säl, som komplement till torrfodret, väl behövligt då vissa hundar börjar bli lite magra nu efter all kyla. Det brukar tydligen inte vara så värst kallt här, gradmässigt, utan mest blåsigt, men bara några få minusgrader, men nu har det i över två veckor bara varit relativt jättekallt(15-25 minus), och nästan vindstilla, vilket det alltså nästan aldrig är här, och jag antar att hundarna är bättre anpassade för vinden än för den strängare kylan. Richard och Albert är självklart måna om hundarnas hälsa, men nyutexaminerade som de är, utan större erfarenhet av hundar sen tidigare, så tror jag inte att de har 100% koll på de varierande näringsbehoven hos hundar när temperaturer skiftar och så. Sebastien i Muonio på Torassieppi Huskies var ju väldigt noggrann med att alla hundar skulle ha exakt rätt blandning av foder och vatten och rätt tidpunkter och om man skulle komplettera den vanliga maten med annat, vet att han brukade ge dem lax när de behövde mer fett än vad torrfodret gav.
Men ja, nej, som sagt, det man lär sig här på Svalbard Huskies, är det som Richard har fått lära sig själv, efter att han mer eller mindre fick ta över hela verksamheten när han kom hit i December, utan några instruktioner eller någonting.
Och efter förutsättningarna, så tycker jag det fungerar rätt så bra.


Justeja, vi var en kort sväng upp till Gruva 6 också, medan Albert var ute på turen, tog lite bilder där också, kan ha blivit bra, om så, så kommer de upp här strax! Eller mja, räcker nog med att de blev okej för att de ska komma upp, döm själva.
Gruva 6Hundgården sedd från Gruva 6.Richard "chefen"

Dag 9, bra väder, bra kläder, så otroligt bra väder!

Idag finns det inte så mycket mer att säga förutom att det var helt sjukt bra väder! En blandning av gårdagens storm och övriga dagar, på ett bra sätt, inte kallare än 5-10 minusgrader, vindstilla, och strålande sol! Helt sjukt, finns inte mycket mer att säga om det egentligen, men vill säga mycket mer om det ändå, för att det var så skönt! Men ja, nej, finns inte så mycket mer att säga ändå, så det får räcka med det. Tog lite bilder på det i alla fall, fast inte så mycket bilder som jag borde och hade velat ta...

Blev en förmiddagshuskytur idag, en väldigt fin förmiddagshuskytur bör tilläggas!
Och det jag hela tiden glömmer bort, för att vädret var så fint, var att jag skötte, inte hela, men ganska stora delar av snacket idag! Får väl säga att det ändå gick rätt så bra, lyckades få med det mesta av områdesinfosnacket på vägen till gården, om Operafjället och flygkraschen, privata hundgården, isbjörnsskylten, Helvetiafjället, 6e och 7e gruvan och norrskensforskningsstationen.

Det jag lärt mig idag är: Turister gör antagligen mer så som man själv gör, och inte vad man säger åt dem att de ska göra, tyvärr. Jag har också lärt mig att mössor kan försvinna helt spårlöst. Tur att det inte var min mössa.
Tredje saken jag lärt mig är att trots att Svalbard nog är den väderstationstätaste platsen i hela världen, så finns det ingen vädertjänst som kan förutse vädret här, håller koll på både norska och danska(smhi har jag inte brytt mig om), min slutsats av det är att vädret här måste vara ganska omväxlande, och det är väl lite vad jag har lärt mig av att bara vara här också.

Sista bilden är tagen ut genom mitt sovrums/vardagsrums/köksfönster, klockan 12 på natten, ljuset i horisonten börjar jag inse är solljus, klockan tolv på natten, i mitten av Mars.

Dag 8, Dåligt väder, bra kläder.

Idag var det kasst väder, men vi körde ändå, och det firar vi med en video!
Och när jag menar kasst, så menar jag att det blåste hyfsat mycket, och snöade motsvarande mängd. Och med det menar jag att jag tyckte det var nice! Det blåste och snöade så pass mycket att man inte såg något annat i alla fall, man såg ingen Longyearbyen, man såg inga fjäll, man såg ingen himmel, och ingen mark.
Dagens resultat blev ändå en grottetur på förmiddagen och en hundspannstur på eftermiddagen.

På grotteturen var det två medelålders svenskar, varav den ena tydligen härstammade från Övertorneå, hans farfar som brukade driva Röda Kvarn, och bion, tur att världen är så liten, trots att den är så stor, annars hade man ju nästan kunna tro att man inte var hemma i stan igen...

Sen på hundspannsturen så bestod gästerna av tre studenter som var här från Holland(fast den ena studerade bara i Holland, men kom egentligen från Mexico), de studerade marinplatformer tydligen, pipelines och sånt, låter intressant, men känns spontant så enkelt, att det egentligen måste vara helt enormt svårt och komplicerat.


Länk till större format

Det jag lärt mig idag är att: Även om man tror att man kan vägen någonstans, så betyder inte det att man kan den vägen när man inte ser något alls på grund av all snö som blåser och får ett känna att man går runt i ett hav av mjölk, vilket lätt kan resultera i att man går en meter snett eller två, och faller ner för relativa stup, med rutchkaning på rumpan som följd, så får väl anse att jag hade tur den här gången. Spännande spännande!

Bilder kommer snart.

Dag 7, en vecka!

Jag har redan varit här i en vecka nu, tiden har gått fort! Vet inte om det är för att jag trivs, eller om det är för att vi helt enkelt inte haft rekordmycket att göra, men tiden har gått fort i alla fall, och det känns bra.

Jag trivs fortfarande på själva Svalbard också, sägs att alla inte gör det, kan bero på avsaknaden av växtlighet, det konstigt kalla klimatet, eller att det är olagligt att röra sig utanför byns gränser utan knallpåk stor nog att döda världens största landlevande rovdjur, jag vet inte, men jag tycker om att vara här i alla fall.
De senaste dagarna har det varit lite kallare vatten här i fjorden också, vilket innebär att det inte varit dimma över vattnet, så man har kunnat se över till andra sidan fjorden, och där ser man verkligen var namnet på huvudön, som jag befinner mig på, kommer ifrån, "Spitsbergen", jag har förvisso aldrig varit i Alperna, eller någon annan spetsigare bergskedja heller för den delen, men att se dessa enorma, spetsiga berg sticka rakt upp ur vattnet, på säkert en mils avstånd, är en nästan obeskrivlig känsla...


Tror jag ska börja lägga till här i bloggen vad jag har lärt mig varje dag, och idag har jag lärt mig att det är förbannat jobbigt att stycka fryst säl, speciellt med yxa och såg som enda tillhyggen.

Annars så har vi kört en tur idag, två tjejer från Tromsö som impulsåkte hit över helgen bara, sen har det varit lugnt, styckade lite sälkött som sagt, eftersom att chefen, som åkt till Trondheim nu för övrigt, har glömt köpa vinterfoder för hela vintern, så måste vi dryga ut sommarfoder med något med mycket fett i. Säl är det mycket fett i, otroligt mycket fett.

Tyvärr inga bilder tagna under dagen.

Norrskenet

Solen har gått ner, lamporna har släckts, hamnen är stängd tills isen är borta, i sommar. Det måste vara norrskenet som lyser upp himlen, men det är för mycket ljus, det ser inte ut sådär som man tänker sig att det borde se ut, mycket förvirrande är det!
Får försöka ta mig ut och fota det snart någon dag, så får ni hjälpa mig att avgöra sen...

Dag 6, Hundspann och Grottetur

Idag var det äntligen lite aktivitet här i Longyearbyen!
Hundspannstur på förmiddagen, 20 minusgrader, nästan vindstilla och inte ett enda moln på himlen. Tror vi var ute och körde i en timme ungefär, finns inte så mycket mer att säga, så lägger upp lite bilder på det hela, säger fler än tusen ord!

På eftermiddagen så var det grottetur! Svalbard huskies anordnar förutom huskieturer även grottturer under longyearglaciären! Är för trött för att skriva så mycket om den heller, så jag lägger upp lite bilder där också!

Hundspannstur:

Nu kanske ni tänker "Men varför har han bössa och hund i knät när han åker?" och det är så att dels så är det lagstadgat här, att är man utanför byn, så måste man ha en bössa med sig, i detta fall är det guiden som har bössan, inte för att det är isbjörnar överallt, utan för att om det kom en isbjörn, så är man chanslös om man inte har en bössa!
Och gällande hunden, så är det en ettåring, som fortfarande håller på och lär sig att dra spann, och då gör de så här i alla fall, att så fort han slutar springa med spänd lina, dvs så fort han slutar dra, så får han åka i släden istället, för att han inte ska lära sig att det är okej att springa i spannet, utan att dra. Kan för övrigt tillägga att han skämdes jättemycket när vi kom tillbaka till hundgården, och han satt i släden istället för att dra den, han ville Inte sitta kvar då! Hoppas de andra hundarna var snälla mot honom ändå sen...

Grottetur:

Dag 5, FUUUUUUCK!

I början av september hade jag ju lite problem med visdomstanden min, men efter lite munsköljande och så så gick det över.
För några dagar sen så började jag känna av tanden igen, och nu kollade jag just läget lite, och ja, den måste bort, det behöver man inte vara tandläkare för att se. Den är ju inte svart, men den är ju inte direkt vit heller.
Aja, allt annat här på Svalbard är ju ganska billigt, så varför inte tandläkaren också?
I den här takten kommer jag inte ha råd att stanna veckan ut ens...

Dag 5, ungefär som igår, igen

Japp, ungefär som igår, fast ännu mindre att göra, bokningstorkan har hållit i sig även idag, och det enda vi har gjort är att mata hundarna och bytt ankarlinor, vi åkte också och hämtade mer mat i varucontainern, vintermaten som innehåller mer fett och protein börjar ta slut, efter någon sorts tanklös felkalkylering, och att beställa ny mat innan båtarna börjar gå igen, kommer inte riktigt på fråga. Finns mycket sommarmat i alla fall, och det är därför de var ute på seljakten också, för att dryga ut det lite magrare fodret med selkött.
Inga bilder tagna idag. Note to self, stäng av kameran när den inte används.

Dag 4, ungefär som igår.

Japp, idag har vi skottat mer snö, valpburen var så gott som fylld till taget med snö, så vi har skottat och skottat och skottat, och nu är det i alla fall lite bättre.

Vi har också städat, mer.
Pratat lite med chefen har jag gjort också, får inga matpengar, får äta gröt.
Har inte tagit några bilder alls idag, sopstationen på Svalbard är ganska lik vilken annan sopstation som helst, bensinmacken är ganska lik vilken annan mack som helst också, förutom ett större sortiment av skotertillbehör och ammunition.


Såg lite av marken idag i och för sig! Under några av hundarnas hus! Kol. Marken här ser ut som kolbricketer. När man ser marken här förstår man att Svalbard trots att det upptäcktes redan på 1500talet, inte fick ett riktigt samhälle förrän på 1970talet. Innan dess fanns här bara gruvor, och baracker med sovsalar där gruvarbetarna bodde. Eller ja, innan gruvorna var här väldigt mycket fiske och pälsjakt också, mest valfiske då, finns typ 5 olika sorters valar här.
Tänkte skriva mer om historian bakom Svalbard, men något säger mig att jag bör spara lite till andra dagar då jag heller inte har så mycket att skriva om!

Dag 3, Norrsken

Tittade just ut genom fönstret här, och tänkte först att det bara var solljus i horisonten, ungefär så som man annars är van vid att det är, när det är som mörkast på sommarnätterna, men sen kom jag på att ljuset nu var norrut, och att det inte är sommar, och att jag är på Svalbard.

Dag 3, Tisdag

Idag är det tisdag! Det har varit en händelserik dag, antar jag, för jag är väldigt trött nu när jag skriver, men jag kommer inte riktigt ihåg vad vi faktiskt har gjort... Jag vet att vi matade hundarna imorse, och så stack vi ut på en kort tur och tränade lite nya hundar, på ett spår de aldrig sprungit förut, det finns en hund här som förstår röstkommandon, vilket är lite häftigt faktiskt, men jag skulle väl inte säga att det alltid fungerar perfekt... Efter det så var det dags för oss att äta lunch, och sen hämtade vi ut Land Rovern från verkstaden, vilket var lite av ett projekt, vet inte riktigt vad det var de hade fixat, för den startade inte när den var klar, eller ja, det tog typ 40 minuter med starthjälp för att få igång den... och dörrarna går inte att stänga, och förarsidofönstret är trasigt och tejpat, så att man knappt ser ut genom det... Det känns lite som att vara tillbaka på Tornedalen med andra ord.

Eftermiddagen spenderades med att skotta snö, så mycket snö, först skottade vi snö ur alla hundhus, och sen ur burarna, sen när det var klart, matade vi dem igen, och fick äntligen åka hem, för att skotta mera snö! Nu var det dags för garaget, som snöat igen, så det var någon dm snö, med ytterligare någon dm is under, som allt var tvunget att tas bort om man skulle kunna öppna garagedörrarna...

Det är ganska stor skillnad på vanlig snö och Svalbardsnö, medan vanlig snö är antingen kramsnö eller pudersnö, eller kanske blandningar med skare, så är all snö på Svalbard vindpinad, vilket gör den väldigt hård, det är som frigolit, fast tyngre, har man bara en vanlig skyffel, som man har i Sverige, så kommer man ingenstans, alls, här är det spetsiga spadar och spett som gäller...

Så nu är jag slut. Men jag tror att jag kanske kan ha fått lite färg av solen i alla fall!


Någon gång under dagen så var vi också och hälsade på Svalbards enda stall, där Svalbards enda hästar finns, och där lyckades jag också få till några bilder.

Dag 2, Svalbardsmuseet

Istället för seljakten, så tog jag mig en tur till Svalbardsmuseet, och det var ganska häftigt faktiskt, gick runt där i nästan tre timmar, vilket är ganska länge för att vara jag på ett museum, speciellt när hela museet inte är så mycket större än en gymnastiksal! Så trots att jag missade seljakten, blev det ändå en helt okej bra dag! Man blev helt klart sugen på att vistas här en längre tid, iaf nu, andra dagen här, vi får se hur jag ser på saken om en månad!
Bifogar för sakens skull ett citat jag läste i en av montrarna på museet:


"Jeg vet hvorfor jag er her og ikke i en by full av mennesker, selskaper og neonlys.
Jag liker ikke alltid meg selv slik jag er sammen med andre mennesker.
Det er noe unaturlig ved måten jag må kontrollere, veie og iaktta mine reaktsjoner.
Det er visse ting som ventes av meg - jeg skal vaere sønn, venn, elsker, fiende, bror, samfunnsborger, soldat ...Dette betyr ingenting her.
Jag er ingen gud her ute. Jag kan ikke få vinden til å blåse eller snøen til å falle.
Det hender at jag ikke engang kan få sledehundene mine til å lystre.
Men jag er nest etter en gud. Jag er et menneske, i live, takket vaere meg selv."
/Odd Ivar Ruud, 1978

Dag 2, Seljakt

Niklas, Richard och Albert är ute på seljakt, jag vill också vara med på seljakt! Men skoterplatserna räckte inte till... Förhoppningsvis kommer vi ut någon annan dag, när de lagat sista skotern, men det kommer ju inte vara seljakt då.
Det jag fått i uppgift att göra istället, är att ta en tur på byn, kolla vad som erbjuds, och att, om de inte kommer tillbaka i tid, mata hundarna. Undrar hur det kommer gå för mig att flytta mattunnan från förrådet till bilen, och sen till gården, den väger nog om inte mer, så i alla fall nästan lika mycket som jag! Aja, jour fixar!
Det är rätt skönt att hänga med stockholmare igen också, som pratar stockholmska.

Dag 1, Framme på Svalbard

Jag är på Svalbard nu!
Vädret är uppfriskande, men inte så farligt kallt, cirkus 20 minusgrader, men eftersom att det ALLTID blåser på Svalbard, så kan man väl räkna med att kyleffekten ligger några steg kallare än det, solen går ner vid fyra-fem, men det är ljust fram till halv sju-sju, så det är rätt nice.
Bor tillsammans med de två anställda, Richard och Albert, Richard är född och uppvuxen på Väddö, för er som vet vad det är för något, jag tycker det är ganska trevligt i alla fall. Vi bor på övervåningen av företagets garage och förråd, men för att vara på ett garage på Svalbard, så är det ganska mysigt tycker jag, sover i köket/vardagsrummet/hallen, men det är ett stort kök/vardagsrum/hall, så det känns helt okej, än så länge.
Niklas hade också glömt bort att säga till sina anställda att jag skulle komma hit idag, han hade faktiskt glömt bort det själv också, han trodde att jag skulle komma hit den 25e, och att jag var tre personer, så det är lite roligt, något vi kan skratta åt kan man ju säga!

Började jobba redan på en gång, iofs bara röjja ur ett förråd och hjälpa till med lite selar, men ändå! Sen åkte vi till Coop Svalbard, en liter mjölk=31nok, ska försöka få chefen att betala maten, men tills vidare blir det pasta, och kommer nog inte dricka så mycket riktig mjölk den här månaden heller...

För er med insider information, så överdrev tidningarna ganska mycket, men de hade ju fortfarande goda poänger... Huvudsaken är att de som är anställda här är medvetna om det, och håller med...

Bära eller brista

Incheckad och klar, lyfter om 20 minuter.
Det får bära eller brista.
(Dubble pun!)

Dag 0, Tromsö

Då var man efter många om och men äntligen framme på hotellet i Tromsö, ABC Hotell, ett litet hus lite avsides från stan, av de 10 personer jag frågade på stan, så visste bara väktaren var det låg någonstans, efter att ha ringt 118118, och tittat på en karta, fast den kartan stämde inte riktigt med verkligheten, så jag kom ändå fel(ja, det var kartan som var fel, inte jag ;p), fast sen kom jag rätt av en ren slump, för när jag stod och frågade ytterligare en person sen, så såg jag hotellskylten sticka fram 1,5 kvarter bort, uppför några långa trappor och genom ett garage typ.

Resan gick bra i alla fall! Träffade en familj på Narvikståget, Tore, Lollo och Theo, som också skulle till Tromsö en vecka, lät väldigt trevligt, och trots att jag själv ju ska ännu längre, till Svalbard, så blev jag nog ändå lite avundsjuk på målet med deras resa, som var semester.
I Kiruna gick nästan alla i vagnen av, och ersattes av typ över 9000 japaner, det var ganska roligt, de hade shartrat två bussar som stod och väntade i Narvik sen, undrar vart det skulle någonstans, för det är ingen självklar resa i mitt huvud...

Har genomgått en massa olika väder också, började med mulet och kallt och rått i Kainulasjärvi hos Katti och Hannah, för att kring Kirunatrakten ersättas av gassande sol och värme, gick i bara tröja i Narvik, och svettades! I Narvik var det för övrigt också någon sorts solen är tillbaka-festival, så idag som var barnens dag, så var typ hälften av alla människor utklädda, till allt möjligt utan något som helst tema, väldigt konstigt... Efter typ tre timmmar på bussen, när solen hade gått ner, så ersattes det klara vädret av snöstorm, pang bom, och sen lagom någon mil från Tromsö, så blev det klart igen, för att när man steg av bussen börja störthagla, ärtstora hagelkorn, men det är varmt iaf, så jag klagar inte!

Ska försöka lägga upp lite bilder nu också, är väldans trött, så får se vad det blir för bilder...