Svalbarduppdatering igen!

Ringde Niklas på Svalbard Huskies igen, och han kom tillbaka från Antarktis för två veckor sen tydligen, men hade inte sett mitt mail. Men jag pratade med honom iaf, och allting är lugnt, jag är välkommen att praktisera hos dem från den 15e Mars till den 9e April! Boende och allting är fixat!

Hemkommen från Abisko

Då var man hemkommen från Abisko då! Med SLAO-certet taget, och en nyvunnen kärlek för pudersnö...

Examinationen som egentligen också skulle ske uppe på Nuolja-fjället, samma som vi åkte ner för i måndags, var tvungen att ställas in, eftersom att det var drygt 30 minusgrader ute, och då stänger de av linbanesystemet som går upp dit, och även om det är härligt med topptur, så hade det nog tagit lite väl stor del av dagen om vi skulle ta oss upp på denna 1169 meter höga bjässe bara för att pejla, sonda och gräva lite. Det fick bli en inomhusexamination istället, en bunt papper med olika berg på, och så fick man beskriva vilken väg som var säkrast upp och ner för berget, samt vad det fanns för olika faror och varningstecken på dessa berg. När det var klart fick vi gå ut på fjällstationens "bakgård" och leta efter nedgrävda sändare med våra transcievers och snösonder, 5 minuter hade man på sig att hitta två sändare på en yta av 30x30m, 3 minuter tog det för mig att hitta båda, Katti var snabbast med sina 2,10!
Instruktörerna bjöd också på ett lavinscenario vi inte var beredda på, i en av backarna bakom huset, där de hade grävt ner lite väskor och jackor med och utan sändare, som vi skulle hitta tillsammans genom samarbete. Resultatet var väl mer eller mindre katastrofalt, men vi klarade det på 10 minuter, och den kritiska gränsen ligger på 15 minuter, så det var väl godkänt antar jag... Nästa gång vet vi vad vi kan göra bättre iaf, och det är ju alltid något... 1: Utse alltid en ledare!

När man ändå var där uppe, så kunde man inte låta bli att fundera lite på hur det skulle vara om Tornedalens FHSK bildade en filial där uppe istället, ett helt underbart landskap av fjäll och dalar, ska leta igenom kameran och se om jag hittar några bra bilder på det hela...
Vi som var där! Radvis från vänster: Erik, Simon, Hampus, Oscar, Elin, Henrik, Jag, Anton, Andreas, Katti och Frida!

SLAO 2

Toppturen gick bra! Solsken och 25 minus, som utlovat, och bara lite blåst! Är rätt så nöjd med dagen idag och helt sjukt trött i benen. Ska försöka få upp någon bild sen när vi är hemkomna. Jag börjar få mer koll på åkandet nu iaf, jag ramlade säkert bara typ 5 gånger på vägen ner för björnfjället, vilket är en minskning med säkert 90 procent från gårdagen! Ska hälsa Eva-Lena sen när vi kommer tillbaka att det visst kan vara bra med viss erfarenhet av alpin-åkning innan man gör SLAOen :p
Imorgon är det examination, ska upp på den där svarta backen igen, men ska bli 35 minus inatt, så får se hur det blir.. Jag hoppas faktiskt att det blir någon annan backe, som är mindre svart..

Topptur på Björnfjället i Norge

Av något skäl ingår det en topptur i SLAOutbildningen, så nu är vi på väg till björnfjället i norge, cirka 25 minusgrader, vindstilla, sol...
Till topps, bestefar!

Uppdatering!

Toppturen gick, mot alla odds, bra! Vissa skulle till och med säga mycket bra! Alla kom upp, och alla kom ner, relativt oskadda, jag själv ramlade nog bara 4-5 gånger, och jag försökte hålla mig på ett antal under resten av klassens sammanlagda vurpor, så jag skulle säga att vi kollektivt klarade det ganska bra!

På vägen upp så fick vi diskutera vägvalet upp för fjället, vilka faror som fanns, vindriktningar, drivor, raviner, vinklar och grader.
Att bedöma lavinrisk är lite som att mäta volymen på ett snöblock, med tre olika långa linjaler, som man heller inte vet hur långa de är. Man kan få en ungefärlig uppfattning, vara ganska säker, men man kan aldrig veta exakt.

På vägen ner så diskuterade vi uppsamlingsplatser, hur ofta och med vilka mellanrum, var man skulle ha dem, och varför, för att man skulle utsätta gruppen för så liten risk som möjligt.

När vi var nere igen efteråt, så pratade vi lite mer om snötemperatur i de olika snöskikten, och hur man kunde mäta snöstabiliteten. Vi grävde oss in i en sluttning med ungefär 1,5 meter snö, och tittade på de olika lagrena, precis som med jordlager så kan man se precis vad som har hänt under säsongen, i alla fall rent temperaturmässigt, med olika lager av pudersnö, skare, kramsnö och is. Längst ner är det tydligen nästan alltid ett lager av iskristallpulver, "sockersnö", det är lite som att ha grovkornig sand i näven, stenhård och binder inte fast i någonting alls, med andra ord en bra grund för laviner...
Vi hade också lite grävtekniksövning, hur man effektivast gräver sig in i snön om man är fler än en person, och sedan avslutade vi med ett praktiskt snöstabilitetstest, som gick ut på att man grävde ut en 2x2m stor fyrkant i snön, ner till marken, och någon fick ställa sig ovanpå den och hoppa, om snöblocket "rasar" så kan man bedöma lavinrisken som stor, eller åtminstone värd att tänka på, men det beror ju också på i vilken lutning man gör testet, och var på berget man gör det, variablerna är så många att resultatet egentligen inte går att applicera för någon annanstans än just där man är. Men intressant var det!


Om ingen misstycker, så slänger jag upp lite bilder från dagen:
(klicka på bilderna för en mindre suddig version)

MåndagsSLAO

Då var första dagen på SLAOutbildningen avklarad, en dag med teori fram till lunch, tex hur laviner bildas, var de bildas, hur man undviker dem, och hur man om olyckan skulle vara framme, söker efter någon som fastnat i en lavin.
Efter lunchen så skulle vi ut och titta på hur det ser ut i verkligheten, inte laviner då, men scenariona iaf, och pröva vad vi har lärt oss, hur man mäter bergslutningen och hur man använder sig av tranciever och snösond för att hitta någon under snön tex. För att göra detta åkte vi linbanan upp på det högsta berget här i närheten, återkommer med namnet, men 1169 meter över havet var det iaf, och så åkte vi ner för det, vilket i pistat tillstånd klassades som svart backe, men nu var det opistat, förutom andra halvan, för då hade det åkt 200 skotrar upp och ner för backen också.. Fast det kanske inte räknas som pist kanske... Vi tog oss ner iaf, efter många om och men, och för att vara andra gången jag åker utför på skidor så får jag väl säga att jag är ganska nöjd med vår bedrift, även om jag kanske inte skulle vilja göra om det på ett tag..!
Imorgon ska vi ut på tur, på slalomskidorna, de har någon specialbindning som gör att det går(inte telemark).

Men ja, jag skriver detta i smsform från mobilen, så nu orkar jag inte längre, mer någon annan dag..
Justeja, pajala gick bra, allt flöt, fast som festivalräv så hade jag väl lite synpunkter på organisationen.. Vackert väder hade vi iaf, ska lägga upp lite bilder på spektaklet senare..
Påminn mig!

Abisko och SLAO

Packar just väskan inför SLAO-utbildningen i Abisko, söndag till onsdag, kommer handla om snö och lavin-säkerhet. Kanske inte det jag är mest sugen på att jobba med i livet efter detta, men det känns ändå som något som kan vara bra att gå igenom, och det är alltid trevligt med nya behörigheter och certifieringar!

Ska försöka uppdatera lite vad som gjorts hittills tidigare under terminen också, när tid ges!

Jokkmokks Marknad

Idag var vi på Jokkmokks marknad! Det var väl lite så som marknader är mest, en miljard olika stånd med mer eller mindre samma grejer i. Jag brukar ju inte gå så mycket på marknader, men jag tyckte den kändes ganska lik de flesta andra, lite större kanske, och kallare, nästan 30 minus var det nog, och så var det kanske lite mer fokus på värmande kläder än vad det brukar vara, mycket rengrejer och knivar. Vi såg också renrace nere på sjön, lite lokalkändisar som tävlade mot varandra, Meja skulle varit där och deltagit men dök inte upp, det var ganska roligt att se renar rejsa mot varandra, de kan tydligen springa fort om de vill!