Examinationen som egentligen också skulle ske uppe på Nuolja-fjället, samma som vi åkte ner för i måndags, var tvungen att ställas in, eftersom att det var drygt 30 minusgrader ute, och då stänger de av linbanesystemet som går upp dit, och även om det är härligt med topptur, så hade det nog tagit lite väl stor del av dagen om vi skulle ta oss upp på denna 1169 meter höga bjässe bara för att pejla, sonda och gräva lite. Det fick bli en inomhusexamination istället, en bunt papper med olika berg på, och så fick man beskriva vilken väg som var säkrast upp och ner för berget, samt vad det fanns för olika faror och varningstecken på dessa berg. När det var klart fick vi gå ut på fjällstationens "bakgård" och leta efter nedgrävda sändare med våra transcievers och snösonder, 5 minuter hade man på sig att hitta två sändare på en yta av 30x30m, 3 minuter tog det för mig att hitta båda, Katti var snabbast med sina 2,10!
Instruktörerna bjöd också på ett lavinscenario vi inte var beredda på, i en av backarna bakom huset, där de hade grävt ner lite väskor och jackor med och utan sändare, som vi skulle hitta tillsammans genom samarbete. Resultatet var väl mer eller mindre katastrofalt, men vi klarade det på 10 minuter, och den kritiska gränsen ligger på 15 minuter, så det var väl godkänt antar jag... Nästa gång vet vi vad vi kan göra bättre iaf, och det är ju alltid något... 1: Utse alltid en ledare!
När man ändå var där uppe, så kunde man inte låta bli att fundera lite på hur det skulle vara om Tornedalens FHSK bildade en filial där uppe istället, ett helt underbart landskap av fjäll och dalar, ska leta igenom kameran och se om jag hittar några bra bilder på det hela...
Vi som var där! Radvis från vänster: Erik, Simon, Hampus, Oscar, Elin, Henrik, Jag, Anton, Andreas, Katti och Frida!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar