Julklappsprov

Fick ett Lundhags Merinoullunderställ av päronen i julklapp, otroligt skönt, jag testade det igår på väg hem till Lon&Love. Reducerade den tidigare dubbellagersprincipen till att endast ha understället på mig, och ett par byxor också, och jag måste säga att det fungerade väldigt bra! Nästan 10 minusgrader och lite blåst, och förutom blåsten så var det faktiskt riktigt behagligt! Relativt sett iaf, lär ju inte vara något jag gör om för bekvämlighetens skull.

Also:Gott Nytt År!

Kyla & Sthlm

Kan ju börja med att summera de senaste dagarna kanske!

Jag är tillbaka i Stockholm och deras snökaos, stör mig ganska mycket på att det är så varmt och ljust här, löser problemet med att undvika att se rakt in i solen, och bara sätta på mig en tröja när jag går ut...

Har träffat massor med trevliga och efterlängtade människor! Både vänner, bekanta, familj och lite släkt, mycket bra och mycket trevligt, och ska försöka fortsätta med det så länge jag kan medan jag är här nere nu, så hör gärna av er!


Men angående kylan! Kom just hem från Lon, Love och Malin, där vi pratade lite om kyla och att frysa, och hur jag tycker det är störande att alla är så rädda för att frysa hela tiden.
Men nu medan jag promenerade hem i "kylan" med endast min tröja och inga vantar som försvar, så kom jag fram till något som kan vara en nyckel i frågan, nämligen att jag var kall, ganska mycket kall, men inte frusen, jag kände inte att jag frös. Känslan att vara frusen tror jag kan vara sammanbunden med ett obehag, ett obehag jag antagligen inte känner lika lätt bara för att jag är kall.
En tanke bara...


Två saker till bara.
Ett, min telefon ringde för en stund sedan, och om ni ska ringa mig, så ring inte med dolt nummer, skicka sms istället, speciellt om klockan är två på natten, för då känner jag ingen som jag vet har dolt nummer som jag direkt vill prata med. Skicka SMS!
Två, jag är i Stockholm nu, här händer det saker varje dag, men inte så mycket som är något att skriva om här i bloggen, så risken finns att den inte kommer bli lika frekvent uppdaterad nu under närmsta veckorna, då jag är här i storstan... Vet inte heller hur länge jag blir kvar här, nästa termin börjar ju den 25e januari, så vi får se hur det går helt enkelt!

Första dagen

Jag är redan trött på ljuset och värmen! Det har ju varit ljust sen typ, klockan åtta!
Förhoppningsvis är det bara ovana, ovana som ger med sig inom några dagar, men ... jag tycker ändå att det var väldigt skönt med kylan och mörkret uppe i tornedalen, 20 torra minusgrader och konstant solnedgång...

Kan ju tillägga också att jag inte ens hann komma av Arlanda Express-perrongen i Stockholm innan jag träffade den första människan jag kände. Det sägs att Stockholm är stort. Jag tycker mest att det är trångt...

Just det! God Jul eder alla!

Hemresetankar

Japp, då börjar jag röra mig hemåt, hem till Stockholm. Ska bli skönt att komma hem, träffa familj och vänner, äntligen få ta igen sig lite...

Insåg nyss att jag antagligen inte kommer träffa Sebastiéns hundar igen, inte Sebastién eller Fabrice heller för den delen, men hundarna hann man aldrig säga adjö till..
Efter varje tur när alla barnen nödvändigtvis skulle klappa alla hundar hejdå, medan deras föräldrar otåligt stod bredvid sneglandes mot bussen, så tänkte man ju lite sådär, sådär som man tänker när barn har sina egenheter för sig.
Men nu i efterhand så förstår jag. Efter att ha jobbat dubbel heltid i över en vecka med hundarna så bygger man ändå något sorts band med dem..

Men det ska ändå bli skönt att komma hem, i värsta fall får jag väl åka tillbaka lite tidigare och jobba en vecka till där uppe...

Dag 16, "om 193 km, sväng höger"

Blev inga optionals, så vi är äntligen på väg hem! Ska bli så skönt att få komma hem och sova i sin egen säng, ta en lång varm dusch i det rinnande vattnet som man har i huset, kolla på film och slappa!
Fastän jag har lärt mig massor, och haft kul så länge jag har jobbat, så har jag ändå längtat hem, av ren trötthet, sen dagen innan jag lämnade Rami's Huskies...

Dag 16, lagom

Började dagen med att försova mig någon timme eller så, men jag och Henrik var ensamma på gården, så det spelade ingen roll direkt, dagens uppgifter tills Sebastien kom tillbaka från Torassieppi var att städa hundgården och hugga ved, den senare utan tids- eller mängdbegränsning, och efter det skulle vi sticka ut på tur!

Men långturen på 50-60km vi skulle ta med tävlingshundarna blev nog inte mer än 10km, då Sebastién, efter att jag och Henrik också haft lite problem med våra slädar, tappade sin släde, sin tävlingssläde med 8 av sina bästa tävlingshundar framför! (En husky med bra stamtavla kan kosta kanske 8-10000kr, en tävlingshusky kan kosta 10-20000, euro/st.) Så det blev att följa efter dem, jag och Henrik i Henriks släde, och Sebastien i min släde, och bara hoppas på att de skulle stanna någonstans. Vilket de självklart inte gjorde. Vi följde spåren fram till grusvägen som ledde från stora vägen till Sebastiens gård, där vi såg att spåren från hundarna gick åt fel håll, ut mot stora vägen, så vi åkte direkt tillbaka till gården där jag och Sebastien hoppade in i hans bil och följde efter spåret från tävlingshundarna...
5km hade de hunnit springa innan vi kom ikapp dem med bilen.
Men det var ändå en väldigt lärorik tur, jag fick pröva att välta med min släde, efter att ha parerat bort ett träd som hundarna abrupt tyckte jag skulle åka in i, och vi fick ta del av en relativt kaosartad situation. Många bra lärdomar under dagen idag.

Förhoppningsvis blir det inga "optionals", dvs extraturer som paketgästerna beställt utöver den korta turen de tog i förmiddags, ikväll heller, så kan jag och Henrik åka hem redan vid kanske 17-tiden, istället för efter optionals, som brukar vara helt klara först vid 20... Skulle vara riktigt skönt att komma hem tidigt...

Dag 15, almost theere!

En dag kvar! Hade inte mycket att göra idag, eller ja, var förutom den vanliga städningen lediga! Och eftersom att det inte är så mycket som ska göras imorgon heller, så åker vi till Sebastiéns gård i Muodoslompolo(Sverige) för att ta en lugn kväll med ordentlig bastu och lite utvärdering av tiden här, och sen tyckte han också att vi imorgon skulle sticka ut på en liten tur med hans "race dogs" och "yearlings", blivande race-hundar som nu är för unga(1år) för att tävla ordentligt. En liten kort tur på 5-6 mil kanske, och i hastigheten som de springer i, så borde det inte ta mer än 2-3 timmar! Jag tror att det kommer bli riktigt nice, trots att jag spontant känner att jag är alldeles för trött för att göra någonting alls som kräver tankeverksamhet, och att köra hundspann kräver extremt mycket tankeverksamhet, i alla fall såhär i början.. Det är lite som det var att köra bil första gången, fast bilen saknar ratt, och dras av 6 hundar som inte vet vad höger eller vänster är, och som gärna drar in dig i träd eller stubbar...

Dag 14, ledig nästan!

Idag var vi nästan lediga! Körde bara vanliga morgonpasset 06-12 och städade hundgården efteråt, så jobbade bara kanske 7-8 timmar idag, helt sjukt ovant att ha en hel dag utan jobb, vilket vi firade med att göra 50 neck-lines(repen som håller hundarna åt rätt håll när de står i spannet) och åka till Muonio och handla mat och äta pizza! Henrik blev så förvirrad av det hela att han var tvungen att köpa en burk Nutella för att stilla sitt oroliga sinne...
Vad jag har lärt mig idag? Tycker jag blir lite bättre för varje gång på att hålla i briefingen när gästerna kommer, och så har Fabrice lärt mig lite om fordons-el!
Avslutade dagen med bastu, känns som att det var en vecka sen sist, men vi räknade och vi har bastat tre gånger sen jag kom hit, för 7 dagar sen, antar att det lätt blir så om man jobbar med flera olika moment mer än 14 timmar om dagen...

En sak till, efter de senaste dagarnas trötthet så bestämde vi oss för att börja äta så mycket vi bara kan istället för att inte orka hålla på, så vi gjorde det, och redan idag känns det faktiskt mycket bättre! Misstänker dock att jag gått ner en del i vikt, 2-3 kilo kanske, inte dåligt på bara två veckor! Eller jättedåligt, beroende på hur man ser det............


I övermorgon får vi äntligen åka hem till Övertorneå!

Dag 13, planer

Sebastien tyckte egentligen att jag skulle fortsätta vara kvar här tills skolan började igen, tillsammans med Henrik, och jag funderade till en början att komma tillbaka hit under två veckor innan terminsstarten, men jag har bestämt mig för nu att inte göra det, jag stannar kvar i sthlm istället, dels för att jag är så sjukt trött(antagligen av näringsbristen då), men mest för att även om jag lär mig väldigt mycket varje dag när jag är här, så är det egentligen inte praktikanter Sebastien vill ha, han vill ha anställda, guider, och jag anser att en praktikant inte ska ta en anställds plats, utan enbart hjälpa den anställda och försöka lära sig så mycket som möjligt. Ett annat skäl är att jag inte tycker om sättet att jobba på här, det är många, vad jag kallar, silvertejpslösningar, man lagar någonting preliminärt, och låter det sedan vara så tills det går sönder igen, och tempot är, om det inte framgått tidigare, väldigt högt, Sebastien själv är ute och jobbar med sina hundar ca 18-19 timmar om dagen, och han förutsätter att alla klarar av att jobba på det sättet. Vet inte hur det skulle varit om jag hade ätit bättre, men i nuläget så klarar jag inte av att jobba 18-19 timmar om dagen, inte varje dag iaf :p


Kan tillägga också att jag har tagit iaf några få bilder här uppe, av lite allt möjligt, men har glömt kamerakabeln hemma, så ska försöka lägga upp lite bilder sen när jag kommer hem, håll utkik.

Dag 13, nya världar

Idag var en ny dag, inte samma 500metersrundor för de brittiska barnen, utan idag kom det ett gäng fransmän, som skulle åka 5km istället. Medan halva gruppen åkte spann, satt jag med andra halvan i den stora kåtan och bjöd på kaffe och varm saft, och de pratade franska... Den trevliga delen var iaf efter att fransmännen hade åkt tillbaka till hotellet, och jag och henrik fick köra slingan själva! 5km gick väldigt fort, men det var väldigt härligt, helt igensnöad skog, alla träden vita, och på sina ställen hade man utsikt över några av de finska fjällen i Pallastunturi Taivaskero Nationalpark... Det var nog iaf det bästa jag varit med om hittills här på praktiken, och ändrade inställningen från att mushing(hundspannskörning) kan vara okej att jobba med lite ibland på vintern, till att man kanske borde skaffa sig några hundar själv, några bara, 5-10 stycken kanske!

Har idag förutom gjort det härligaste hittills, också lärt mig det viktigaste hittills! Nämligen effekterna av undernäring!
När man jobbar utomhus i ner till 35 minusgrader, så är det viktigt att äta ordentligt, och inte då ordentligt som är ordentligt annars, eller ordentligt om man tränar, utan kanske dubbelt så mycket, eller iaf dubbelt så mycket fett, för när kylan ligger på, så spelar det ingen roll hur varmt man är klädd, kylan påverkar kroppen ändå, på ett eller annat sätt. Både jag och Henrik som bor här i den lilla stugan här, är sjukt trötta, och vi fick förklarat för oss av Fabrice hur viktigt det är att äta ordentligt.
Nej, nu lägger jag ner det här, huvudet fungerar inte som det ska, meningar blir osammanhängande, och ord fattas i vokabuläret. Måste ha mat! (Synd att det är för kallt för att starta bilen, så man inte kan åka och handla)

Dag 11, frys in vintern

Frys in vintern, svettas in sommaren.

Här i Torassieppi är det 28 minusgrader, vi har idag haft en lugn dag, bara tre bussar, och jag har fått köra släden till två av dem. Sebastien är väldigt skyndsam gällande utvecklingen, för att Fab, den enda anställda, slutar och åker hem om drygt två veckor, och Sebastien vill ha någon som kan hjälpa honom efteråt...
Men inte mig emot! Att köra en hundsläde nerför slätten ut på sjön med sin metertjocka is, och se dimman ligga under den konstanta solnedgången, med en galen irländsk pappa med sin familj, som ropar "This is the best, this is the best, this is brilliant!" hela tiden, är en väldigt tillfredställande känsla...

Dag 9, Ello Lybén

Jag hade tänkt skriva något långt och bra, eftersom att jag inte skrivit på hela 3 dagar eller något, men jag är för trött, har jobbat sen klockan 6 imorse(5 svensk tid), och måste erkänna att jag känner av det... Stället jag praktiserar på nu heter Torasieppi Huskies, och drivs av en Sebastien Vergnaud, och hans enda provanställda, Fabrice nånting, två fransmän som letat sig upp hit på något sätt. Jag är här tillsammans med Henrik, som kom hit genom Rajamaa, som de samarbetar med, och vi bor i en liten stuga utan rinnande vatten tillsammans med Fabrice. Vi jobbar mest hela dagarna, och hinner egentligen inte med så mycket annat. Det kan hända att det låter som att jag varit här i flera veckor, trots att det bara är 3 dagar, men det är för att det känns som att jag varit här i flera veckor, vet inte varför, kan vara för att vi jobbar så länge varje dag, kan vara för att solen aldrig går upp, eller för att det är solnedgång 5 timmar om dagen, vilket man ju inte är helt van vid... Det går väldigt fort framåt här iaf, jag har varit här i tre dagar, och har redan fått köra släde, med turister i! Iofs bara på en liten kort slinga på kanske en km, men ändå! Det känns bra på ett sätt, såklart, men kanske inte helt genomarbetat, min tidigare uppfattning var ju ändå att innan man börjar köra, så är det bra om man spenderar ganska mycket annan tid med hundarna först, genom bla. matning och städning. Jag klagar verkligen inte, att köra släden är ju ett av slutmålen, men ja, det känns ändå lite förhastat, lite som att övningsköra bil, själv, innan man vet vilka pedaler som är vilka, eller som att få skoterförarbeviset utan att någonsin ha kört skoter ;)
Jag trivs här iaf, Henrik och fransmannen är trevliga, och vi får göra allt möjligt skitgöra, saker som är tråkiga, men ändå nödvändiga.
Är för övrigt 30 minusgrader här, det är så kallt att det gör ont, ibland, men oftast märker man inte av det så mycket förutom den kilotunga isklossen man får i skägget efter ett tag...

Dag 6, i väntan på godot

Jag lämnade Rami och hans huskies redan idag, klarade inte att vara där längre.
Med sinne som en 14årig tjej har jag suttit i bilen och försökt bestämma mig för huruvida jag skulle försöka fortsätta mitt praktiserande, eller om jag bara skulle ge upp skiten och åka hem istället. Jag är så trött på allting just nu, vill bara åka hem och sova tills jag går på planet tillbaka till sthlm...
6 timmar tog det, i 6 timmar satt jag i bilen, i minusgrader, och funderade på hur jag skulle göra egentligen.
Så nu är jag här, i Torassiepintie, på samma ställe som Henrik, och ska försöka igen, hoppas det går bättre, för känslan säger Nu eller Aldrig.

Dag 5, mmm

Idag var den bästa dagen hittills! Började med att jag fick en omotiverad "day off", så jag åkte och hälsade på katti och micke i Kangos, på explore the north. Där är det lite mer sådär som det borde vara, trevligt och gemytligt och så. Har kommit fram till att jag ska byta praktikplats, och har redan hittat en ny också! Trots att jag verkligen inte tycker om att ge upp, så känns det bättre såhär. Det som pågått här hos rami känns det inte som att någon av oss har uppskattat...

Dag 4, Snow Village

Photograph me with the beard, photograph me with the beard!

Idag var vi i Snow Village, 160 britter på 4 timmar, en lugn dag säger Rami. Det var bröllopsgäster och någonting i stil med "Childrens Day", stort medieuppbåd, förstod inte om det var i England eller här i Finland, men det resulterade iaf i att det var en miljon barn överallt, vilket var helt okej, för de var väldigt lätta att jobba med.
På vägen dit pratade vi lite om Development, framförallt då My development, jag tolkade det lilla samtalet självkritiskt nog som att de anser att jag lär mig allting här för långsamt, vilket är väldigt sannolikt, men då jämför de också med sina tidigare praktikanter, som alla har varit finsktalande. Det är väldigt svårt att lära sig fort när de man ska lära sig av, aldrig pratar på det språk som man förstår, inte för att de inte kan prata engelska, utan antagligen bara för att det är enklare att prata med varandra, på finska. Det är ju lite synd bara att det resulterar i ett så ömsesidigt missnöje. Man tänker kanske inte alltid på det, eftersom Finland ändå är vårt grannland, men det är ju en helt annan språkgrupp än vår latinska, förutom alla orden, så är ju även meningsuppbyggnaden helt annorlunda.

Fick iallafall in lite rutin i det jag gjorde idag, fånga in slädarna när de kom tillbaka från turen, leda turisterna till och från slädarna, samt ankra slädarna när det behövdes... Fick också spendera större delen av fritiden med att vakta en av hundarna, så att han inte skulle bita sönder sin sele...
Försöker också ta bilder, men det är sällan man får tid, och jag kommer nog ändå inte ladda upp dem förrän jag kommer hem.

Dag 2

Dagen idag har varit ganska lik dagen igår. Dagarna är långa och momenten är ganska få, men ändå känns tiden kort. Som praktikant handlar det i början mest om att ta reda på de vardagliga sysslorna, det som är enkelt, skyffla hundlort tex, mycket enkelt, och behövs som tur är bara göras en gång om dagen. Man får hjälpa till där och när det behövs, sela hundarna, lätta ankare, och försöka hålla ordning på hundarna medan de är fastspända framför slädarna men inte får springa...
Turerna är korta, sällan längre än en halvtimme, på lördag ska vi tydligen ha 400 gäster och alla ska hinnas med på 2 timmar, och jag hade nog uppskattat mer att vara på en camp med längre turer, färre gäster och mer personlig kontakt med gästerna än här, då alla gästerna kommer från de stora anläggningarna i Ylläs. Men jag tycker ändå att det är bättre att börja på ett sånt här ställe, för gör man samma saker tio gånger om dagen istället för en, så lär man det sig också åtminstone
tre gånger så fort. Å tredje sidan så pratar alla här finska, alltid, och min chef kan inte ens engelska, så det gör väl i sin tur att det tar lite längre tid att lära sig allting antar jag...
Jag är också ganska nöjd med att jag bara är här i två veckor, iaf som det ser ut nu, för jag anser fortfarande inte att det är för sent för att skaffa en till praktikplats för perioden efter nyår, och det skulle vara väldigt intressant att se någon mer camp, vissa saker här är jag nämligen inte säker på att de är som de borde vara, etc.etc.etc...
Annars så tycker jag det fungerar rätt så bra hittills, chefen är shysst, men påminner på vissa små sätt om min gamla chef på PSX,

Dagens två tankar.
Den första tanken varade under en halvsekund medan jag städade så fick jag känslan av rutin, som i "det här har jag gjort i alla mina dagar, och ska fortsätta med det också" och det kändes på något sätt helt okej, trots att det jag gjorde just då var att städa hundburar..
Den andra tanken kom efter att jag hade stått och observerat säkert den tionde gruppen människor som stod borta vid stora buren vid tur-stugan(varifrån alla turerna utgår), och den löd någonting i stil med "jag tror att det är omöjligt att inte bli glad av hundvalpar". Djupt.
Och ja, jag vet vad ni tänker, och det är helt sant, jag tänkte det i form av en dubbelnegation.


Kan ju tillägga också att det jag menar när jag säger burar, inte är små burar som fågelburar eller så, utan varje "bur" är mer lik en hel hundgård på minst 3x4 kvadratmeter(större än internatrummen i Grebbestad typ).

Terminsavslutning och praktik

...happ...

Då var terminen slut då, känns spontant som att den inte var längre än högst två månader, tills man tänker efter på allt vi faktiskt har gjort, och speciellt när man tänker på att det mesta vi har gjort, har vi gjort i ungefär en vecka.
Det är skönt att terminen är slut, man är ändå ganska trött i kropp och själ, dels efter att ha gått nästan fyra månaders utbildning, men främst efter att ha umgåtts med samma fåtal människor under samma period, vi är ju faktiskt bara knappt 30 elever här på skolan, även om det är ett riktigt bra gäng!

Och på måndag börjar praktiken, Rami's Huskies, efter arrangemanget med Sixten så känns det mycket bättre, men det är fortfarande nervöst, jag har ju aldrig jobbat med varken hundar eller turister egentligen, även om jag har en hel del erfarenhet av att jobba med människor, i diverse olika skick... Får försöka fokusera på det, erfarenheterna jag har, och inte de jag inte har, jag är ju faktiskt där för att skaffa mig nya!

Lyckades precis fixa så mobiluppladdning här på bloggen också, så med lite tur kan jag försöka uppdatera lite när jag är där borta, även om jag inte har internet!

Ska bli skönt att komma härifrån nu, men det lär inte dröja allt för länge innan man längtar tillbaka!

Radio killed the video star

Japp, då har man hamnat i radio också! P4-Norrbotten, Naturrutan!
Kan ju nämna att "också"et beror på Helsingborgs dagblad, där jag medverkat både en och två gånger!
Och ja, jag tycker det är ganska roligt att det alltid är mig de går på. Kanske det är skägget...