Hemresetankar

Japp, då börjar jag röra mig hemåt, hem till Stockholm. Ska bli skönt att komma hem, träffa familj och vänner, äntligen få ta igen sig lite...

Insåg nyss att jag antagligen inte kommer träffa Sebastiéns hundar igen, inte Sebastién eller Fabrice heller för den delen, men hundarna hann man aldrig säga adjö till..
Efter varje tur när alla barnen nödvändigtvis skulle klappa alla hundar hejdå, medan deras föräldrar otåligt stod bredvid sneglandes mot bussen, så tänkte man ju lite sådär, sådär som man tänker när barn har sina egenheter för sig.
Men nu i efterhand så förstår jag. Efter att ha jobbat dubbel heltid i över en vecka med hundarna så bygger man ändå något sorts band med dem..

Men det ska ändå bli skönt att komma hem, i värsta fall får jag väl åka tillbaka lite tidigare och jobba en vecka till där uppe...